Belysningen på gamla järnvägsvallen

Så tändes världens onödigaste belysning och alla vänner av ordning och reda i naturen kunde andas ut. Nu kan man inte bli våldtagen, cykla på någon älg eller ner i någon håla som inte finns. Och med tanke på alla våldtäktsmän och älgar som smyger omkring på Kärleksstigen och på stigarna i parkerna och längs stränderna så kommer säkert många fler miljoner att rulla framöver. Och om man inte kan se så många våldtäktsmän eller älgar så kan man väl alltid hitta en och annan ojämnhet på någon stig nånstans. I alla fall om man lägger sig ner och känner efter noga med handen.

FNF har överklagat och det har de gjort alldeles rätt i. Att handskas med ett naturreservat på detta respektlösa sätt måste bekämpas konsekvent och med uthållighet. Motståndet mot naturvärnet har alltid varit hårt här nere. Vellinges kommunledning har aldrig gått i spetsen för att skydda och bevara vår natur och boendemiljö. Tvärtom, varhelst det förekommit ett förstörande ingrepp i naturen så har det alltid varit kommunledningen som har tagit initiativet till ödeläggelsen och drivit igenom sina destruktiva planer. Så har det alltid varit och så är det nu.

Och alltid har det funnits stollar som applåderat kommunens klåfingrighet. Och de finns nu också. Det är människor utan någon som helst känsla för det som kallas för natur. Det är sådana som inte har någon förmåga att uppskatta det som är natur och vild grönska. Det är samma sorts människor som stenlägger halva sin tomt och sedan hysteriskt två till tre gånger i veckan klipper sina perfektionistgräsmattor mellan de vintergröna kinesiska krypenarna. Det naturliga är för dem något som är oordnat, vilt, fult och som måste rättas till så att att man kan vara där. Vilket man aldrig är.